Hemligheten är hur man dör.

Och jag var tvungen att skriva det, för människan liknar ingen jag mött förut.

Jag vet inte om jag vågar säga det; men han slår min första kärlek med hästlängder.

Han får mig att skratta och han får mig knäsvag varje gång han ser mig i ögonen.

Han är min. Vilket jag inte riktigt har förstått än. 
Varje gång jag ser honom från långt håll, det spelar ingen roll om det är tre meter eller 50, jag börjar alltid le så fort han visar sig.

Han är underbar. 
Det bästa som finns är att ligga mot hans bröst och höra hans hjärtslag och känna hans arm runt mig.
Det får mig att känna mig speciell.

Det finns tusen andra tjejer därute, men han ser bara mig. Allt jag ser är honom.

Åh! Mitt hjärta hoppar över slag när han ser på mig ibland, eller när jag ligger i hans famn och han håller om mig.

Det går nästan inte att beskriva känslan, för jag är inte så bra på sånt.

Men som jag känner nu, för honom, har jag inte känt på länge.

Och det bästa av allt är att han är min.

Your'e my Clyde

♥

Nu kan jag nog sova ordentligt.