Hemligheten är hur man dör.

Ibland vet jag varken ut eller in. Jag vill sluta äta så jag slapp all mat. Jag äter hela tiden. Det är jobbigt. Jag ställer mig på vågen och inser att siffrorna inte är rimliga egentligen. Jag vet att jag inte alls är överviktig. Men det är jobbigt att aldrig kunna vara nöjd med mig själv, när jag vet att min pojkvän tycker om min kropp och blir attraherad av den. Jag tror knappast att jag är den enda med att tycka illa om sin kropp. Och jag vet att det är ut tjatat. Istället för att skriva mer om den skiten så garanterar jag er att jag ska göra något åt det. Det är redan på gång. Men förvänta er inte för mycket. Det gör inte jag. 
Inget mer; "jag gör det imorgon".




Frustration.