Hemligheten är hur man dör.

Tänkte avslöja något.
Maybe something chocking.

Nä. Enbart att jag gråtit de senaste dagarna. Inte varje dag dock, men ändå. Jag vet inte vad det är med mig längre. Har tappat orken till allt. Nästan. Hatar att jag är på världens sämsta humör hela tiden, tjurig, arg, irriterad, bitchig, ledsen, deppig. Jag behöver kanske en paus från verkligheten ett tag, även fast jag verkar leva en dröm. Åka iväg i en vecka eller två och bara vara va. Hatar allt. Ibland måste jag blunda och räkna till tio, för att inte skada någon eller ta sönder något. För känslosam, usch. Hatar det. Jag är rädd att det ska gå överstyr. Att jag ska börja tänka för mycket igen. Jag vill inte det. Men så länge jag sysselsätter mig med något annat som håller hjärnan ifrån annat än att tänka för djupt och för mycket, så kan jag överleva. Karma måste också gå åt samma håll. Hittills har det bara strävat emot mig. 





Jag vill härifrån.