Hemligheten är hur man dör.

Blev länkad en blogg igår. Hon var inte blyg av sig om jag säger så. Hon var tydligen en former junkie. Och genast när jag såg henne så ville jag vara sådär. Det känns tryggt på ett sätt. För då hade jag sluppit oroa mig för vad andra ska tycka om mina konstiga tankar, för då hade jag varit någon i samhället. Fått en identitet. För då hade jag varit någon och det hade varit okej med allt. Nu menar jag självklart inte att jag ska börja missbruka något, men jag hoppas att ni förstår poängen och mig.

Nu ska jag packa och dra mig mot puckot jag ska gifta mig med. Jag ska gå TIll Räknestickan. Kommer bli kallt som fan med värt i slutändan.