Hemligheten är hur man dör.

Det finns dagar då allt känns så jävla bra. Då inget kommer i vägen. Varför finns inte de dagarna jämt? Jag hatar mig själv för den jag är. Och kom inte med nåt jävla snack om att jag är bra och allt det där. Hade du varit mig så hade du fattat vad jag pratar om. Då hade du förstått. 
Jag föraktar mig själv. Hatar det jag blir mött av i spegeln. Jag ska vara ärlig och säga att jag vill nå botten. Då slipper jag deala med verkligheten. Då kan jag bara köra och strunta i om det går åt skogen. Men det funkar inte så. Det vet jag. Men jag vill leva i en verklighet som motsvarar en jävla rockstjärnas liv! Utan alla groupies och droger. 
Jag får ofta skuldkänslor och skyller alltid på mig själv. Jag är en dålig människa. Blir oftast svartsjuk for no reason. Borde inte vara det, men jag har bara en människa att skylla på. Jag skulle vilja hänga ut honom och skriva vad han har gjort. Men det skulle göra mig till en minst lika dålig person. Så jag gör det inte. 
Jag ska försöka att inte tänka alls på det som stör näthinnan. Försöker jag tillräckligt mycket försvinner det. 

Det är faktiskt min finaste väns 18-års dag idag och hon förtjänar inte mer än all uppmärksamhet. Grattis till dig min fina! ♥
Och ikväll har det ryktats om utgång!